Det var ett tag sedan som jag gjorde en bloggpost om äventyrsresor så jag tänkte att det var dags att dela med mig av en historia.
Toabesök kan vara väldigt speciella i Himalaya, utomhus, squat-toaletter, små bås utan dörr, bytoaletter, toatält… det finns alla varianter och jag har nog varit med om det mesta. En del är hyfsat fina och rena, andra är så vidrigt skitiga att kväljningar uppstår när man går in.
Just denna berättelse utspelar sig i Tibet, i en liten by långt ute på vischan. I denna by har nuvarande Dalai Lama (XIV) någon koppling till och vi var där för att se det tempel som byggdes i hans ära. Det som är värt att veta är att Dalai Lama är i exil från Tibet och kommer nog under sin livstid inte få komma dit och se det vackra templet. Byn var ganska liten, kanske några hundra invånare plus de ungdomar som var där och byggde på templet.
Denna by, Reting (också benämnd Retung ibland) hade en gemensam bytoalett. Vänster sida var alltid kvinnornas, fick vi lära oss då vi hade svårt att tyda de tibetanska tecken för kvinna/man. Det speciella med denna ”toalett” var att det var bara en mur som var kanske 100-120 cm hög och en ”dörröppning” på vänster sida och en till på höger sida. Utedass med andra ord. Tak saknades, dörr saknades. Väl innanför muren var det plankgolv med större glipor där man gjorde sina behov rakt ner på marken under. Det gällde att inte trampa snett. Bakom bytoaletten fanns även byns soptipp.
Min resekompis Jeanette och jag tog följe till toaletten och stod vakt åt varandra och vi hade tur som fick vara ifred, för det gick ju att se in över muren. När vi var klara och på väg tillbaka möter vi Belinda, också vår resekompis, som är på väg till dasset. Vi frågar henne om hon vill att vi håller sällskap utanför, men hon tyckte att det var ok att gå dit själv, så Jeanette och jag fortsätter till byggnaden där vi övernattar.
När Belinda kommer tillbaka så säger hon att hon ångrade att hon inte antog vårt förslag att vakta toabesöket. När hon suttit där på huk på plankorna kom en äldre Tibetansk kvinna och ställde sig och hängde armbågarna på muren och stirrade på Belinda. Västerlänningar är sällsynta i Tibet och speciellt i små byar långt ut på landsbygden. Belinda blev självklart väldigt besvärad av denna äldre kvinnas stirrande och började vifta och säga ”shoo” åt kvinnan så att hon skulle gå därifrån. ”Shoo”-andet resulterade bara i att kvinnan tog några steg bakåt och fortsatte att stirra på Belinda 🙂 Så kan det gå på ett toabesök i Tibet.
Om ni undrar hur man hänger på armbågarna på en sådan låg mur så är människorna väldigt små i Tibet. Speciellt de äldre. Det var många gånger vi kände oss som jättar och jag tror även att vi blev betraktade som det.
Bildbevis. Här sitter Jeanette. Jag hade så roligt åt upplevelsen att jag var tvungen att ta ett kort för att föreviga detta toabesök.
Fantastiskt underbart! Jag har hittat ett armband som beskriver just mig! Bara sådär klockrent!